
Jag har tappat bort mig och tabbat mig med både det ena och det andra, jag vet, förlåt. Men jag vet inte vad jag ska göra. Att släppa allt, ta ett uppehåll, hyra ut lägenheten och bara åka. Bara vända mig om och fara. Det är så jag löser många av mina problem. Alkohol och dra. Det är nog att fly. Man kan inte gömma sig för alltid men man kan springa jävligt länge.
Du har alltid räddat mig från världen när den gör sig påmind, allt och alla, spelar ingen roll när, alltid alltid har det varit du som pussar mig på pannan och säger att allt kommer ordna sig. Vi fixar det här. Ingen människa orkar för alltid och jag förväntar mig inte, och vill inte, det av dig heller.
Ändå har det alltid varit du i din skinande rustning och vita springare. Men alla vägar kommer förr eller senare till ett vägskäl. Om du bestämmer dig för att gå åt höger eller vänster vet jag inte, det jag vet är att hur svårt det än är måste jag gå åt det motsatta hållet.
Men jag kommer alltid älska dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar